När jag läste om Tobiasregistret för första gången kändes det som en sv-sänd. Att dela med mig av det jag har gott om att rädda en annan persons liv. Kan det ens vara så enkelt? När jag blev matchad ringde jag Tobiasregistret direkt. Självklart vill jag donera.
Jag fick information om hur det går till, fick träffa en sjuksköterska och en läkare. Dagarna innan donation påbörjade jag förbehandling med injektioner. Jag fick grundlig information om vilka biverkningar jag kan förvänta mig och att det finns starkare smärtstillande om jag behöver det. Smärta i mina stora ben var det som mest kändes. En molande, strålande smärta i bäcken, en ständigt närvarande smärta i bröstbenet. Män vad var det med tanke på att någonstans i världen ”min människa” utstår cancersmärta, strålningsbiverkningar, oro att donationen inte går igenom. Plötsligt var min kropp så betydelsefull. Min smärta betydde en annan personer liv.
Var någonstans i världen du än är, är jag redo att ta den lilla bördan av din sjukdom, en liten del av din smärta. Var nånstans i världen du än är, tack för att jag, om för en stund, fick vara vara enda för dig. Tack för att du, för alltid har gett mitt liv en mening för att hela hur mitt liv blir har jag gjort en skillnad för dig. Från och med nu har mitt liv aldrig var förgäves.
Vänligen,
Elena Zaporozhets
